En svarv producerar metalldetaljer – men också spån. Ett sågverk producerar virke – men också bark, sågspån och flis. Ett värmeverk producerar energi – men lämnar samtidigt aska efter sig.
Nästan varje industriell process skapar något som inte hamnar i slutprodukten.
Historiskt har mycket av detta betraktats som just avfall: något som ska bort från produktionen så snabbt och billigt som möjligt. I dag är bilden betydligt mer intressant.
Metall kan smältas om. Trärester kan bli råvara eller energi. Plast kan i vissa fall återföras till materialflödet. Till och med värmen som en industriell process genererar kan ibland tas till vara.
Frågan är därför inte bara hur mycket avfall en fabrik producerar utan vad som händer med det som blir över.
Metallspån kan börja om från början
Skärande bearbetning ger ett väldigt konkret exempel.
När en detalj svarvas, fräses eller borras avlägsnas material för att skapa rätt geometri. Det materialet lämnar maskinen som spån.
På en enskild detalj kanske mängden inte ser särskilt imponerande ut. I en produktion som kör tusentals detaljer blir det snabbt betydande volymer.
Metall har samtidigt en stor fördel: materialet kan återvinnas.
Stålspån kan återgå till produktion av nytt stål och aluminiumspån kan bli råvara för nya aluminiumprodukter. Naturvårdsverket använder just återvunnet metallavfall som exempel på material som kan användas för produktion av nya metallprodukter.
Förutsättningen är att materialet kan samlas in och hanteras på ett sätt som gör fortsatt återvinning möjlig.
Blandas olika metaller, oljor, vätskor och annat material ihop blir nästa steg betydligt svårare.
Sorteringen börjar därför redan inne i fabriken.
Träspill behöver inte vara skräp
Träindustrin skapar en helt annan typ av restmaterial.
När stocken blir till färdig träprodukt uppstår bland annat bark, flis och sågspån. Vid vidare bearbetning tillkommer kaprester och andra träfraktioner.
Men träet behöver inte vara förbrukat bara för att det inte blev en del av den ursprungliga produkten.
Olika restströmmar kan få olika användningsområden beroende på materialets kvalitet och renhet. Trärester kan exempelvis användas i andra träbaserade produkter eller som biobränsle.
Här blir det tydligt varför ordet restmaterial ibland är mer intressant än ordet avfall.
Det som saknar värde i en process kan vara råvara i nästa.
Första utmaningen är att fånga materialet
Innan något kan sorteras, återvinnas eller transporteras måste det först tas om hand där det uppstår.
Det kan vara förvånansvärt komplicerat i en stor industri.
Restmaterial finns inte alltid prydligt samlat i en behållare. Metallspån hamnar runt bearbetningsmaskiner. Träspån sprids i produktionsmiljön. Värmeverk behöver hantera sot och aska, medan andra verksamheter kan generera stora mängder fint damm.
I större anläggningar kan själva insamlingen därför vara en del av infrastrukturen. Med en fast centraldammsugare kan exempelvis spån, damm, sot och andra restmaterial transporteras genom ett rörsystem till en central uppsamlingspunkt.
Vilken lösning som används beror på materialet. Tunga metallspån ställer andra krav än fint damm, och vissa partiklar kan innebära särskilda arbetsmiljö- eller explosionsrisker.
Poängen är densamma oavsett teknik:
Ett material måste kunna fångas och separeras innan det kan få ett värde någon annanstans.
Plast är en svårare ekvation
Plast låter enkelt i teorin: samla in, smält ned och tillverka något nytt.
Verkligheten är mer komplicerad.
Plast är ett samlingsnamn för många olika material med olika egenskaper. Produkter kan dessutom innehålla färgämnen, tillsatser, förstärkningar eller kombinationer av flera material.
Ett rent och väl definierat plastspill direkt från en produktionsprocess kan därför ha helt andra möjligheter till materialåtervinning än blandat plastavfall.
Samma princip återkommer här som med metallspånen:
Ju bättre kontroll man har över materialflödet från början, desto bättre förutsättningar finns för nästa användning.
Det handlar alltså inte enbart om vad materialet består av. Det handlar också om hur det har samlats in, sorterats och förvarats.
Även värme kan vara något som blir över
Alla restflöden går inte att lägga i en container.
Industriella processer använder stora mängder energi och kan samtidigt generera värme som inte behövs i själva processen.
Kompressorer, kylsystem, ugnar och andra processer kan lämna efter sig värme som annars försvinner till omgivningen.
När förutsättningarna är rätt kan den värmen istället tas till vara.
Den kan exempelvis användas för uppvärmning av andra delar av verksamheten eller ingå i andra energiflöden.
Det gör spillvärme till ett intressant exempel på hur synen på industriella restprodukter har förändrats.
Något behöver inte vara ett fysiskt material för att vara en resurs som går förlorad.
Aska visar varför allt inte kan återvinnas på samma sätt
Ett värmeverk lämnar efter sig aska när bränslet har förbränts.
Här blir frågan om återvinning mer komplicerad.
Askans egenskaper beror bland annat på vilket bränsle som använts och vilka ämnen som finns kvar efter förbränningen. Vissa restmaterial kan innehålla ämnen som gör att de inte bör återföras till kretsloppet.
Det är en viktig nyansering.
Cirkulär ekonomi betyder inte att allt alltid ska återvinnas till varje pris.
Naturvårdsverket betonar att ökad materialåtervinning behöver ske på ett säkert sätt och att kunskap om innehållet av farliga ämnen är avgörande för att bedöma om ett material är lämpligt att återvinna.
Det bästa avfallet är det som aldrig uppstår
Återvinning får mycket uppmärksamhet, men den ligger faktiskt inte högst upp i prioriteringen.
I Naturvårdsverkets avfallshierarki är det första steget att förebygga att avfall över huvud taget uppstår.
Därefter kommer förberedelse för återanvändning och materialåtervinning. Först längre ned finns annan återvinning, exempelvis energiåtervinning, och slutligen bortskaffande.
För tillverkningsindustrin gör det produktionsprocessen minst lika intressant som avfallshanteringen.
Kan mindre material användas från början?
Kan kassationen minskas?
Kan skärprocessen optimeras så att mer av råmaterialet hamnar i produkten?
Kan en restström hållas ren så att den faktiskt går att använda igen?
Ibland finns den största miljövinsten alltså inte i hur effektivt fabriken tar hand om sitt avfall.
Den finns i att fabriken producerar mindre av det.
Morgondagens råvara kan redan ligga på fabriksgolvet
Industrins restmaterial berättar något intressant om hur produktion fungerar.
En färdig produkt är bara en del av resultatet. Runt den finns material, energi och biprodukter som tagit andra vägar genom processen.
Vissa måste tas om hand som avfall. Andra kan återvinnas, säljas eller användas på nytt. Ytterligare andra kan undvikas genom en bättre process från början.
Det gör avfallshantering till mer än frågan om vad som ska kastas i vilken container.
För i en effektiv industri kan det som blir över från dagens produktion vara råvaran till morgondagens.
